Information: Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Fortsätter du använda webbplatsen accepterar du att cookie används. Läs mer
Populära tips & guider
Sök på hela Intersport.se

Markus Rosenberg älskar favorittrycket

Allsvenskan drar äntligen igång och mångas blickar är förstås vända mot Malmö FF, liksom mot fixstjärnan Markus Rosenberg. Han kom hem till Malmö efter en tioårig proffssejour och blev en viktig kugge i det framgångsrika lagmaskineriet som ledde till SM-guld och Champions League-spel. Vi träffade en avspänd Markus Rosenberg på Swedbank stadion, knappa veckan före bortapremiären mot GIF Sundsvall, och redde ut det här med att leva med stor press, och hur man vänder det till något positivt.

Förväntningarna är förstås höga på Markus och hans lagkamrater även i år. Det talas till och med om ett tredje guld på raken. Omänsklig press? Inte för Markus Rosenberg. Snarare njuter han av favoritskapet:

– Med min erfarenhet blir man bara mer inspirerad när trycket ökar. Sedan är det ju stor inspiration att spela här, ingen arena kan jämföra sig med stämningen vi hade senaste säsongen. Det kan vara en belastning om man inte är van vid det, men jag har levt med det sedan Ajax, det har format mig tror jag.

Det är helt klart intressant hur de många åren som proffs påverkat människan och spelaren Markus Rosenberg. Men låt oss backa bandet lite först. Markus Rosenberg fick sitt genombrott 2001 som 18-åring i MFF, och kallades då lagets nya anfallstalang. Vem var Markus Rosenberg på den tiden?

– En oerfaren fotbollsspelare som inte hade en aning om hur bra han skulle bli. Man var oprövad i seniorsammanhang. Det var väldigt tuff konkurrens i MFF också, så man testades ju direkt vad man gick för.

Markus lånades 2004 ut en säsong till Halmstad, där han fick sitt definitiva genombrott, vann allsvenska skytteligan med 14 mål och sköt därmed nästan Halmstad till serieseger på Malmös bekostnad. Året därpå innebar landslagsdebut för Markus, samt återkomst till MFF. Senare samma år, 2005, blev hans proffs i holländska toppklubben Ajax. Det är nästan på dagen ett decennium sedan. Vad har hänt med människan Markus under dessa tio år?

– Ja, vad händer inte med vilken ung människa som helst mellan åldrarna 23-33? Som fotbollsspelare har ju upplevt flera ligor, landslaget, Champions League. När jag kom till Ajax fick jag ta nya steg, det var förstås väldigt nervöst i början. Med så hög lön måste man leverera, på hög nivå och varje vecka. Det är klart att man blir stark av att klara det.

Den personliga utvecklingen är förstås sammanflätad med fotbollskarriären, men det hände mycket annat livsavgörande under de här åren.

– Det var ju ett väldigt stort steg, bara att flytta utomlands, att få ta ansvar på det sättet som man måste göra när man blir proffs. Sen bildade jag ju familj. Efter tio år återvände jag hem till Sverige med fru och två barn, så ja, det är ju en annan person som återvänder till Malmö än den 23-åringen som gav sig iväg till Holland, det kan man lugnt säga. Nu är ju barnen det viktigaste i livet, att vara med dem.
Markus proffskarriär rullade på med fem år i tyska Weder Bremen, en kort sejour som utlånad till spanska ligans Racing Santander och slutligen ett par år i engelska West Bromwich. Fyra ligor på tio år – var trivdes han bäst?

– Tyskland, alla gånger, och där bodde vi ju också längst. Det är likt Sverige vilket gör livet lättare, men jag är också väldigt förtjust i deras fotbollskultur. I Bundesliga är det inte så överdrivet och uppskruvat som i England, media och fans respekterar ens integritet på ett annat sätt än i England. Det är mer öppet, de har hittat glädjen i fotbollen. Så går det ju också bra för dem.

Markus skiner upp när han pratar om sina fem år i Tyskland. Där funkade allt, på alla plan. De följande säsongerna i West Bromwich blev däremot allt annat än lustfyllda, med snålt med speltid och ett målskytte som hakade upp sig. När relationen med den engelska klubben bröts, sker också vad som kan framstå som ett symboliskt drag från någon som vill lämna ett tungt bagage bakom sig. Familjens hela bohag skänktes nämligen bort till en välgörenhetsorganisation.

Var ni flyttrötta, eller hade ni fått nog av brittisk heminredning?

– Haha, jag har ju flyttat runt en del så det hade jag nog klarat en gång till. Men nej, i området vi bodde i fanns den här välgörenhetsorganisationen, två kvinnor som jobbade ideellt med att samla in pengar till behövande. Jag tyckte det var en bra grej, så vi lämnade allt utom våra kläder när vi stack. Det kändes skönt, helt klart.

Extra skönt var det förstås att flyttlasset gick hem till Markus älskade Malmö. En viss omställning krävdes förstås. Markus erkänner att det först var lite svårt att anpassa sig till allsvenskan. Inte minst var han ovan vid det allt vanligare konstgräset i Sverige, efter sina tio år i europeiska ligor. Han verkar heller inte helt förtjust i plasten. Berättar att han på grund av konstgräsets stannande effekt helst använder väl begagnade fotbollskor - ”annars blir naglarna helt blåa”.

Glädjen när han kom tillbaka till sitt älskade MFF går hur som helst inte att miste på. Markus beskriver det som en riktig kick, en dröm som gick i uppfyllelse:

– Min kärlek till Malmö är så stark, jag har ju följt laget alla år jag bott utomlands. Det är en viktig del av motivation idag.

För det kan man ju fundera över – en som spelat fotboll på absolut toppnivå i så många år, fyller aktningsvärda 33 år i höst - hur laddar han om säsong efter säsong?

– Viljan att vinna driver en, som alla andra spelare på den här nivån hatar jag att förlora. När du går in på är det bara det som räknas. Jag blir också inspirerad av pressen på oss att vinna.

Där har vi det igen. Markus Rosenberg njuter, eller rent av älskar, pressen och favorittrycket. Men med det sagt, är det verkligen möjligt, ens mänskligt, att vinna ett SM-guld tre år i rad?

– Vi är i samma situation som förra året. Då sa folk ” två guld i rad, det klarar ingen”, men så gjorde vi det. Vi är lika starka i år. Fotbollsmässigt har vi de kvaliteter som behövs. Men inget är lätt i fotbollen. Det är jämt i Allsvenskan, alla lag kan försvara sig, därför blir det en jämn liga. Man måste ta kampen, varje match, Men det är klart att vi siktar på guldet!

TIO SNABBA FRÅGOR TILL MARKUS

Vem gör mest mål i Allsvenskan i år?
– Lasse Vibe (IFK Göteborg) kanske, eller Magnus Wolff Eikrem (MFF).
Vinner du assistligan?
– Ja det kanske blir jag, chansen finns!
Är ni Nordens bästa lag nu?
– Ja, vi vann ju ligan och spelade i Champions League, det tycker jag nog man kan säga.
Är du en dålig förlorare?
– Ja, det är alla på den här nivån. Man blir jäkligt sur om man förlorar. Men har man kämpat sitt yttersta och förlorar borta mot Juventus, ja man blir besviken inte frustrerad.
Alla vill slå MFF i år. Vem vill du slå?
– Haha, bra fråga. HIF förstås, derbyn är ju speciella. Göteborg är fina att slå också.
Vilken liga är roligast att spela i?
– Bundesliga.
Bästa spelaren du mött?
– Messi eller Ronaldo. Om jag måste välja en – Messi.
Bästa spelaren du spelat med?
– Då säger jag Mesut Özil som jag spelade med i Werden Bremen.
Du har spelat i fyra olika ligor utomlands, Tyskland, Holland, Spanien, England. Var äter man godast?
– Spanien absolut.
Ditt bästa råd till unga tjejer och killar som vill bli bra fotbollsspelare?
–  Se till att ha kul, känn inte för mycket press. Man måste ha kul, annars utvecklas man inte.